11 oktober - Tidig morgon för att hinna med flygbussen till Sturup 05:00. Efter 4,5 timmars flygresa landar vi på Fuerteventura. Det regnar ett mjukt, mycket tunnt, fint regn.

12 oktober - Ungefär vid sjutiden börjar det ljusna i öster och fyren på Playa del Matorral som under natten kastar sitt sken ut över oceanen blir synlig från min balkong. Morro Jable domineras helt av dom många hotellen väster om väg FV-2 och det finns troligen fler turister än "infödingar" i byn.
   På väg ner mot stranden upptäcker jag en koboltmes i en av palmerna som kantar gatan. Nere vid havet finns parkliknande områden med planterade exotiska trädslag. Här håller en flock högljudda papegojor till. Det är munkparakiter, troliga parkrymlingar men som nu etablerat sej på ön. I den torra macchia-terrängen mellan stranden och vägen (FV2) upptäcker jag två för mej obekanta, stora tranlika fåglar. Det är två krontranor. Krontranan finns närmast i Afrika söder om Sahara och det är troligt att dom här två fåglarna är parkrymlingar från något zoo.
   Turk- och tamduva är allmänna i Morro Jable och kohägrar ses ofta. Över hela ön verkar den lilla kanariepiplärkan finnas.

13 oktober - På morgonen hämtar jag ut hyrbilen hos Orlando. Det är en svart VW Polo med AC. Jag åker mot norr på FV-2. Sträckan Morro Jable - Costa Calma är till största delen en bra motorväg. Vid Costa Calma tar jag av mot NV, väg FV-605 mot La Pared och efter några kilometer till vänster in på en grusväg. Jag befinner mej nu på Costa Calma Plain eller Istmo de la Pared. Området är en av de bästa lokalerna på Fuerteventura för att se ökenarter och målarterna är: ökentrapp, ökenlöpare, dvärglärka, svartbukig flyghöna och ökentrumpetare.
   Eftersom det är mitt på dagen blir resultatet av fågelskådningen magert i det här knastertorra landskapet som troligen är bättre tidig morgon eller på kvällen.
   Jag kör vidare till La Lajita där det finns ett zoo (Oasis) med kaktuspark, blomsterpark och kamelridning. Just vid kamelerna ska det finnas palmduvor, men dom lyser för dagen med sin frånvaro.
   Nästa stopp blir vid Catalina Garcia några kilometer söder om Tuineje efter väg FV-20. Från bilen ses en berber-/pilgrimsfalk i hög fart tätt över marken. Själva Catalina Garcia är uttorkad, inte ens en gnutta vatten så där finns inget att se. På kvällen, från hotellets balkong ses ännu en stor falk och dom spanska sparvarna tjattrar i buskarna. 24˚C