Dag 1-3    4    5    6    7-9               




Härjedalen



Rändåfallet
 


Flatruet 975 möh



Flatruet
 


Hede urskog

Härjedalen 11 - 19 juni 2011

14 juni   6,5 °C klockan sju, och jag åker mot Funäsdalen. Första stoppet blir väster om Långå. Där följer jag Rändån uppströms en kilometer genom lättvandrad tallskog och kommer fram till Rändåfallet. Den totala fallhöjden är 60 meter i flera avsatser och efter allt regn är vattenföringen hög. Det en storslagen syn.
   Vid Tännäs, som är Sveriges högst belägna kyrkby, 648 m ö.h. och med milsvid utsikt över fjällvärlden finns terrassodlingar för potatis som förr var betydelsefulla för försörjningen.
   I västra Härjedalen finns en vild stam med myskoxar som rör sej över gränsen mellan Norge och Sverige. Stammen står på gränsen till utrotning, troligen beroende på inavel och yttre störningar. Sommaren 2010 öppnades ett Myskoxecentrum i Tännäs som ett led i att försöka rädda stammen. Anläggningen fungerar för både avels- och forskningsändamål men har också blivit ett populärt besöksmål. Två tornfalkar och en ringtrast.
   Från Tännäs går färden genom Funäsdalen till Tänndalen, bara någon mil från gränsen mot Norge och med storslagna fjäll i omgivningarna. Byn ligger inbäddad i en mycket vacker fjällbjörkskog, och turistanläggningar  utgör en betydande del av byn. Regnet har lättat en smula och landskapet visar sej från sin bästa sida med vyer över Tänndalssjön och den omkringliggande fjällvärlden.
   I Funäsdalen besöker jag turistinformationen för att hämta några broschyrer, och passar samtidigt på att fråga om orkidéernas blomningstid "i denna nordliga trakt". Något svar har man inte, med lovar att kontakta en lokal expert i saken per telefon. Jag får besked i morgon.
   Jag åker upp på Flatruet som är Sveriges högst belägna allmänna väg, med den högsta punkten 975 meter över havet. Nu tilltar diset, det börjar duggregna och biltermometern visar 5°C. Det hade varit roligt att ta ut en kompasskurs och ge sej ut över dom trädlösa vidderna som verkar perfekta för t ex fjälluggla. Nu får det bli några stopp längs vägen i stället som resulterar i flera vadare och lövsångare som sjunger tappert trots vädret. Uppe på högsta punkten, där det finns en minnessten, ligger dimman tät och jag beslutar att inte fortsätta mot Ljungdalen som är utgångspunkt för vandringar mot Helags. Helags med sina 1 797 meter över havet är den högsta svenska bergstoppen söder om polcirkeln. Helagsglaciären krymper, och om femtio år befarar forskare att den kan vara helt borta.
   Från Mittådalens sameby, som är en av Sveriges totalt 51 samebyar går färden mot öster, och via Messlingen når jag på en betalväg den välskötta fäboden Ruändan. Här börjar en två kilometer lång stig fram till dom berömda hällmålningarna. Dom ligger i ett högt läge med milsvid utsikt. En mängd figurer är målade på den lodräta hällen i klar röd färg. Målningarna anses vara från stenåldern och ca 4 000 år gamla. Stigen fram till bergshällen är till stor del spångad och går genom en fjällbjörkskog med flera bäckar som nu i regnet porlar friskt. Mycket gott om bergfink och gök.
  
En sista avstickare på väg hem till Björnrike blir Hede urskog, ett naturreservat på 15 ha som är undantaget på grund av att skogen är helt örörd. Här har man sett björn, men mina egna förhoppningar sträcker sej inte längre än att få se en lavskrika eller tretåig hackspett. Det lyckas nu inte, men urskogen med sina 400 år gamla tallar, torrakor och vindfällen är väl värd ett besök och här finns flera rödlistade svampar och lavar. Man kan även se spår av den senaste skogsbranden för 180 år sedan. Genom reservatet går en 2 km lång stig.




Sonfjället



Rändåfallet



Fjälläng



Ruändan



Härjedalen

       
<<Dag 1-3       Dag 5 >>