Bilden ovan visar gränsen mellan BRD (Västtyskland) och DDR (Östtyskland) som den såg ut någonstans i Niedersachsen år 1979. Det året började jag arbeta som Waldarbeiter  i BRD  och arbetade sedan i bägge tyska staterna fram till 1992.

Bilderna  följer ingen kronologisk ordning utan är mitt personliga urval från ett stort antal dia-bilder från dom här intensiva och på många plan givande åren.
 

Gränsen mellan dom två tyska staterna i Harz-bergen 1979.

Här är det sista hindret innan BRD. På en bredd av ca 10 m innanför stängslet låg en zon av krattad sand,  minerad eller utrustad med "Selbstschussanlagen." Den här zonen kallades, dödsremsan. Sedan följde en 500 m bred  "skyddsremsa" och en 5 km bred "Sperrzone".

För att beträda sperrzonen krävdes särskilt tillstånd - för invånarna en speciell stämpel i passet. 1952 och 1961 skedde en tvångsförflyttning (Aktion Ungeziefer) av "opålitliga" invånare. BRD 1979.

Med utsikt mot det andra Tyskland - Harz, BRD 1979.

I början av 1970-talet lät den kriminella DDR-regimen placera ut automatiska dödsmaskiner, Selbststschussapparaten, SM-70, längs den tysk-tyska gränsen. Dom massproducerades på VEB Chemiewerk Kapen, ett "folkägt företag" som också producerat sprängämnen och kemiska stridsmedel åt Tredje riket.

SM-70 var en djävulsk uppfinning som utlöstes av en osynlig elektrisk snubbeltråd. Apparaterna satt på 120 meters avstånd från varandra, ofta på tre olika höjder, på de cementpelare vid vilka det sista stängslet innan västgränsen var monterat. När den elektriska tråden vidrördes utlöste den 110 gram starka sprängladdningen en splittersvärm, bestående av över 100 vassa metallbitar.

I rapporten efter den slutgiltiga utprovningen hette det bland annat: "Av splitterverkan på rådjur, vildsvin ock vildfågel, kan man dra den säkra slutsatsen att gränskränkare genom SM-70 kommer att ådra sig sådana svåra, respektive dödliga skador, att de inte längre är i stånd att ta sig över gränsstängslet."

Harz, BRD 1979.

Projektet med det förbluffande brutala namnet "operation ohyra" (Aktion Ungeziefer) innebar att man lät röja ett fem kilometer brett ingenmansland. I nattliga insatser planerade av Stasi fördrevs med kort varsel  tusentals människor som bodde i närheten av gränsen från sina hem.

Myndigheterna koncentrerade sig på "opålitliga element" såsom kända antikommunister, personer med nära kontakter med väst, och bönder som motsatte sig kollektiviseringen.

Hela sträckan försågs med taggtråd, och mindre vägar och landsvägar som som ledde fram till gränsen revs upp för att försvåra framkomsten. Samtidigt stärkte den kommunistiska regimen sitt grepp om samhället och ekonomin i den sovjetiska zonen/DDR. Ytterligare utrensningar inom SED åtföljdes av en kampanj mot kyrkorna.

Utsikt från slottet Wartburg i Eisenach, där Martin Luther kastade sitt bläckhorn mot djävulen.

Dom ryska soldaterna på bilden hade ett befäl med som överrock, och Eisennach var så långt västerut som dom kunde komma.
I dalen ligger staden och på andra sidan bergen "det förlovade landet", West Germany. DDR 1982.


Det 1 141 meter höga berget Brocken, "det förbjudna berget", är den högsta toppen i bergskedjan Harz.  Under det kalla kriget fanns en mycket stor signalspaningsanläggning på berget för avlyssning av teletrafiken i Västtyskland. Eftersom området var ett skyddsobjekt fick jag först efter återföreningen möjlighet att besöka Brocken, och bilden är från 2007.
                                                                                                                                                  Brockens hemlighet           Das Brocken Geheimnis


Ett trevligt sätt att besöka Brocken är att åka med ett äkta ånglok upp till toppen.
                                                                                                                                                                                                                    Brockenbahn

Ny skotare med finsk förare. Året är 1986 på hösten och en mycket svår drivning i bergen ovanför Steinbach-Hallenberg.

Här träffade jag Vladimir Putin i skogen tillsammans med flera höga grönrockar från Forstamt Suhl. Putin var fram till 1991 högste chef för KGB i Östtyskland och inga arbeten utförda av västfirmor kunde genomföras utan KGB:s godkännande. DDR 1986

Vad jag minns från den här händelsen är hans iskalla blå ögon, och att han iakttog och bara yttrade några få ord på ryska.

 På andra sidan berget ligger Oberhof, känt från skidskytte.

Från Oberhof har man en timmes skön skidfärd ner till Steinbach-Hallenberg. Hästarna användes för skotning av timmer när vi anlände, men den här bilden visar nog dom sista hästarna i tyskt skogsbruk.

DDR 1982


Rolf körde en blå Rottne i många år.

Hårmode i Kassel-Hessen, BRD 1982

 Steinbach-Hallenberg, DDR 1986. Steinbach-Hallenberg ligger i Thüringen, ett bergsområde som gränsade till Tyska Förbundsrepubliken - BRD.

1950 sökte sig 197 788 östtyskar "illegalt" till väst. År efter år minskade DDR:s befolkning, ofta var det välutbildade människor som lämnade landet. Bättre levnadsvillkor i väst lockade, men det främsta skälet att fly från DDR var nog att få leva i ett demokratiskt samhälle.

Den som ville lämna Östtyskland, men inte försöka korsa den långa, och vid det här laget välbevakade gränsen mellan BRD och DDR var tvungen att åka till Berlin. Den delade staden låg som en ö inne i DDR. Väl i Berlin kunde man ta sig över till de västra sektorerna. Sedan kunde flyktingen flyga till det egentliga Västtyskland utan att behöva oroa sig för att bli gripen av en östtysk gränspatrull och hamna i fängelse.

Den här  ständiga "åderlåtningen" på arbetskraft, (som fått sin utbildning gratis i arbetar- och bondeparadiset) var en av anledningarna till att Berlinmuren byggdes med början 13 augusti 1961.

"40 års befrielse." Ja, i den bemärkelsen att ryssarna gjorde slut på nazisterna. DDR 1985.

Så mycket frihet fanns dock inte i DDR. Speciellt svårigheten att resa tyngde befolkningen. Det fanns möjlighet att resa till andra socialistiska länder t ex Ungern och Polen medan en resa till något "västland" i det närmaste var en utopi.

 Om man hade partibok kunde man få resa till Kuba. En sådan resa var dock inte att tänka på för den vanliga DDR-medborgaren.

Nederlag kan vi överleva, men Gud bevare oss för ännu en befrielse!

40-årsdagen efter segern mot Hitler-fascismen - Gotha, DDR 1985.

"Framåt mot SED:s 40:e kongress" 40 år efter andra världskrigets slut. Gotha, DDR 1985.

Bokavverkning utanför Kassel, BRD 1983.

Bedömning av fallriktning i grov bokskog. E. Olsson - Kasselbackarna, BRD 1983.
                                                                                                                                                                                         The sky looks  nice tonight


Erfurt 1986. Ratskeller i Erfurt var en trivsam restaurang som hade både hjort och vildsvin på menyn. Stället var så exklusivt och dyrt att det frekventerades mest av högre partifolk. Vi som tjänade våra pengar i västvaluta hade absolut inga problem.

Vad jag minns så kostade en trerätters med tillbehör ca 20 kr. Det var även 1986 en struntsumma. DDR 1986.


Hård vinter Kassel - BRD 1981.

Kassel 1983

Pansarkolonn genom byn Rotterode, Thüringen - DDR 1988.

Affären tvärs över gatan var en HO (handelsorganisation). Av befolkningen skämtsamt översatt till "hungrande östern." Om vintern var dom enda grönsaker som fanns saltgurka på burk, någon gång apelsiner från Kuba.

Apelsinerna var små och smakade så illa att dom bland gemene man kallades "Castros hämnd".  DDR 1988.

Virkesmätning - H. Otto, BRD 1982.

Vår  i Thüringen 1989.

Vad kan vara bättre än att se skotaren komma ut från skiftet med skörden från flera månaders slit?

Snön föll tungt när vi kom och nu är det en härlig "Thüringer Frühling." Alla är glada: skogvaktaren får en nygallrad skog, sågverket får sitt timmer, och firman sin procent för att ha organiserat det hela, och jag får pengar in på kontot. 

Carl Jard Carlsson och TJ förbereder midsommar. BRD 1984.

Carl Jard var en av mina bästa vänner med många strängar på sin lyra. Han gifte sig med Margit. S. Eftersom Margits bror var stridsflygare i DDR:s flygvapen  tog det flera år  och en oändlig pappersexercis innan dom fick tillstånd att ingå äktenskap.

Floden Werra i Hessen, BRD 1983.

Gasthaus nära Hann-Münden där vi hade många trevliga sammankomster. BRD 1983.

DDR 1986. Den gula bilen är en Trabant och den blå troligen en Lada.

Checkpoint Charlie, Berlin, BRD, 1989. Friedrichstraße i Berlin-Mitte. "Charlie" härstammar från NATO-alfabetet och står för alfabetets tredje bokstav. Kontrollpunkten var skådeplats för ett antal uppseendeväckande flyktförsökt från det dåvarande Östberlin.

Mycket berömd var flyktingen Peter Fechters död. Tillsammans med sin kamrat Helmut Kulbeik försökte han den 17 augusti 1962 att klättra över muren i kontrollpunktens omedelbara närhet. Kulbeiks flyktförsök lyckades men Fechter träffades av skott som avlossades emot honom. Inför ögonen på civila åskådare från väst, amerikanska soldater och östtyska gränsvakter förblödde han på den delen av gränsbefästningarna som kallades för dödsremsan, todesstreifen.


"På väg till äckliga skogen".  Suhl - DDR 1985.

Alf och Eje - Kassel,  BRD 1983
                                                                                                                                                                                                                      Färdigdansat

Första 6-hjulsdrivna Bruun-skotaren i Tyskland.  BRD 1982.

 Kasselbackarna, även kallade svenskbackarna. Här havererade många svenska bilar under 70 och 80-talet i dom branta och långa backarna utanför Kassel. Min gula Saab V-4 havererade 1982 i nämnda backar  och fick en ny motor monterad i Kassel.

                                                                                                                                                                                                                                     Jussi

Vår i Thüringen - Gotha, DDR 1984.

Tysk skogsvaktare - Kassel, BRD 1983. Det sades, jag vet fortfarande inte om det stämmer, att en tysk skogvaktare hade en polismans befogenhet. Det var t.ex. för en skogsvaktare tillåtet att skjuta skarpt mot tjuvjägare som inte stannade på anmodan. Herr R. tyckte om att diskutera jakt och då speciellt med finländarna som kunde berätta om älg- och björnjakter från dom östra delarna av landet.

Heike hade en story om hur man smugglade döda björnar i ett hålrum i timmerlassen från Karelen  och över gränsen till ett sågverk i Finland. Det här var anledningen till ett stort slagsmål mellan Heike och Reijo.  Det handlade om vem som egentligen hade gett björnen nådastöten.

Med anledning av slagsmålet, då även en del inventarier förstördes kom polisen till Gasthauset. Dom båda slagskämparna anmälde varandra för misshandel. Epilogen blev sen en tingsförhandling i Kassel, inte utan poänger och som refererades i lokalpressen. Rubriken var: "Finländare slogs vilt  i Hann-Münden".

Orsak: "en död björn". Det lär ha varit första gången på mer än 200 år som ordet björn förekommit i en Tysk rättssal.

"Litet missöde" på Berlin-Alexanderplatz, DDR 1986.

Pansarkryssare i S:t Petersburg 1992.

O. Tropina  1992

O. Tropina  1992

Berlinmuren 1989 (fotograferad från Berlin väst i augusti) bara några månader innan muren föll, främst genom att flera 100 000 DDR-medborgare  hade lämnat landet via Ungern-Österrike.

Men jag tror att det var en viss varvsarbetare från Gdansk (han blev sedermera president och fick Nobels Fredspris) som öppnade vägen för den här stora förändringen i Europa.

Det började som en mycket liten repa på världskommunismens välputsade fasad - en strejk på det stora varvet i Gdansk 1980. 17 000 förbannade varvsarbetare satte stenen i rullning som så småningom skulle rita om Europakartan.

Suhl i Thüringen DDR - min hemstad under många år.

 I Suhl fanns under krigsåren en stor vapenindustri. Staden blev till slut lagd i aska av dom allierade. Efter kriget tilläts en begränsad vapenindustri.

Jag bodde en tid i Breitenbach hos chefs-graveraren på vapenfabriken. Till hans fru smugglade jag in en guldring. Det var som ersättning för hennes vigselring som hon förlorat på något sätt under krigsåren. Den tacksamhet som hon visade mej då jag gav henne ringen glömmer jag aldrig. En liten gest från mej betydde så oerhört mycket för den här helgjutna damen som mest tog hand om familjens lilla fårhjord i bergen ovanför Breitenbach.

Simone F. Kompis och en god informatör i  Suhl, DDR 1985.

Simone sålde LP-skivor som jag smugglade in i DDR. Det kunde vara raspiga Beatles-plattor och annan "pop" från 60 och 70-talet. På så sätt levde jag nästan gratis i landet under flera år. Simone hatade DDR och försvann från Suhl 1989. Hon var bland dom första som lämnade DDR när gränsen Ungern-Österrike stod öppen samma år.

Senare, jag tror det var 1992 på hösten, fick jag en inbjudan till Berlin och hälsade på henne i Berlin-Kreuzberg. Alla bussar i den här jättestaden åkte omkring med reklam för "Vodka Gorbatjov".

Vi satt på uteserveringarna och diskuterade det som hade hänt, och som ingen trodde kunde hända bara ett par år tidigare  -  Ett återförenat Tyskland  -
  

Pentti. H. var en högpresterande huggare. Låg alltid i topp förtjänstmässigt. Tjänade betydligt mer än sin bror som var advokat i Finland. När hans finaste kostymer började bli en aning slitna användes dom som huggarkläder i skogen.

Pentti kunde därför ses i Hessens täta granskogar i vit skjorta, svart kostym och på huvudet en röd hjälm. Hans "transsportfordon" i dom hessiska granskogarna var en röd Chevrolet Camaro.

P. H. ligger här på Krankenhaus i Kassel med en avsågad lårmuskel. Han tyckte inte om att man kom med blommor "eller annat skit",  han ville ha en öl! BRD  1984.

Grisslakt utanför Kassel - 1983.

Mannen på bilden var så kallad gårdskarl på det lilla Gasthof där jag 1983 tillsammans med flera andra kamrater hade kvarter. 

 "Mannen" fick på sin födelsedag ett luftgevär av svenskarna. Hans största hobby blev sedan att skjuta prick på gässen som i all fredlighet betade gräs på gårdens ägor. BRD 1983.

Berlin Wall 1989.

Byggnaden till höger är tom. Lägg märke till dom många "gatlamporna", tornet och grusremsan under lamporna. BRD 1989.

BERLINMUREN SKAPAD AV CHRUSJTJOV OCH ULBRICHT 13 AUGUSTI 1961 - RIVEN GENOM GORBATJOV OCH REAGAN 9 NOVEMBER 1989

Skogvaktare U. K. satt fängslad i Atlasbergen 4 år. Lärde sig franska och ångrar inte kriget.

 U.K. hade en taktik att övervaka sina medarbetare medels smygning. Kanske en taktik från ökenkriget där han var stridsvagnsbefäl och en av dom som inte förintades när han stred med "der Wüstenfuchs Rommel."

Bakom befälsfasaden var U.K. en mycket sympatisk man. Han körde omkring i en Volvo Amazon som trots att den var tio år gammal såg alldeles ny ut.

I sitt hem, en villa på sluttningarna ner mot sötvattensdammarna, i närheten av skidskytteorten Oberhof  (DDR) fanns alla skogens fåglar uppstoppade längs väggarna, och en väldig vildsvinsgalt (uppstoppad) var det första man såg när man steg in i hallen.

Paula B. Göttingen, BRD 1983.
                                                                                                                                                                                                                     Eva Braun

Hamburg 1984. Det här året köpte jag en ny bil i Kassel-Heiligenrode. Eftersom man den här tiden måste ha tillstånd av Riksbanken för att föra ut mer än 10 000 kr från Sverige fick det bli kontanter i 100-kronorssedlar och resecheckar för att finansiera köpet. BRD 1984.

Kassel-Heiligenrode.  Mannen till vänster lyckades fly undan ryssarna från Ostpreussen, Königsberg, dagens Kaliningrad.

Ett betydligt dystrare öde mötte många av hans stridskamrater som inte hann fram till evakuerinsskeppen i tid. Dom fördes som krigsfångar österut, en del till Sibirien och försvann i "historiens töcken".  BRD 1984.

                            Kassels sista mods? Kassel-Wilhelmshöhe, BRD 1982.

Kassel-Wilhelmshöhe, BRD 1982. När man befann sej uppe på Wilhelmshöhe om sommaren låg Kassel liksom i en gryta och dallrade i värmen mellan bergåsarna som till vardags var vår arbetsplats.

På tur