Österlen - maj 2009
 

"Som stelnade oceanvågor" - så kan man beskriva Brösarps backar. Bilden från dom södra backarna, där gullvivorna står i sin friskaste blom och mandelblommorna i knopp.

Brösarps södra backar


Brösarps södra backar


Brösarps norra backar


Hallamölla vid Verkeån har anor från1400-talet. Det är Skånes största vattenfall med en sammanlagd fallhöjd på 23 meter. Här sågs forsärla.


På väg genom Fyledalen i tidig morgon. Fyledalen är känd bland fågelskådare som en av dom bästa lokalerna i norra Europa för rovfåglar under vinterhalvåret. Förutom ormvråk, glada, fjällvråk och tornfalk ses regelbundet både kungs- och havsörn. Skrik- kejsar- och stäppörn har observerats.


Furuhus mosse är en liten våtmark i odlingslandskapet i kanten av Fyledalen. Största orsaken för att åka hit var att få se svarthalsad dopping. Det lyckades också, men dom var mycket skygga och dolde sej gärna bakom tuvor och vass. I våtmarken fanns en skrattmåskoloni.  Det utnyttjas av andra fåglar som lever under måsarnas beskydd.


Örups almskog är unik för Sverige. Hela naturskyddsområdet är som en fantastisk sagoskog. Lokalen är hårt drabbad av almsjukan, men än står det mäktiga bjässar kvar och ny skog fyller luckorna. Markskiktet täcks av en frodig explosion av örter och buskar.


Örups almskog, fallna träd får ruttna i fred och förenar sej långsamt med jorden. Kören av näktergal och många sångare ger ett behagligt bakgrundsljud under vandringen.


Spång ut till gömslet vid Krankesjön. Här fanns både rör- och sävsångare. Från Silvåkratornet hade jag lyckan att se inte mindre än elva vitvingade tärnor. I skrattmåskolonin fanns en svarthuvad mås vars blodröda näbb tillsammans med den svarta huvan utgjorde skiljetecken gentemot skrattmåsen. I fjärran sågs en vit stork, glador och två lärkfalkar.


Haväng vid Verkeåns mynning.  Här och norr ut där Ravlundafältet tar vid finns landets säkraste lokal för fältpiplärka.


Stigen upp mot Stenshuvud. Avenboken tillsammans med bok dominerar lövskogen. En del träd med ansenliga dimensioner. Vitsipporna blommar fortfarande, men sjunger nu på sista versen.


Utsikt söderut från Östra Huvudet. Höjden är 97 m ö h och vid klart väder syns Bornholm. Svarthätta och trädgårdssångare stod för underhållningen.


Drakamöllans naturreservat är ett hedartat backlandskap.  Ett ålderdomligt odlingssystem som levt kvar in i våra dagar har skapat en unik naturmiljö med speciell flora och fauna.  Sommargyllingen flöjtar från bokskogen och på väg tillbaka till bilen har den förflyttat sej till en skog av ask, vars kronor inte gått i löv än.

Man brukar ju säga att asken är trädens konung "kommer sist, går först". Dvs. den är sist ut på våren i lövsprickningen och först på hösten att tappa löven. I den här askskogen sitter den fullt utfärgade hanen och flöjtar i en topp och i toppen bredvid sitter den mer diskret färgade honan. Båda ses verkligt fint i det behagliga ljuset. En riktigt trevlig avslutning på några dagar i Österlen.

Drakamöllan


Rödspov


Österlen