11  juli - Det regnade kraftigt i natt. Nu duggar det. Men eftersom Färöarna är land suprises kan det snart slå om till sol och blå himmel. Jag är på väg fjällvägen till Sornfelli, en utsiktspunkt med vidunderlig utsikt över öarna.
   Minibussen klättrar allt högre upp på dom smala grusvägarna och långt därnere syns byar och bilar stora som tändsticksaskar. Det börjar bli lite kusligt när jag tänker på vad som skulle hända om bussföraren gör ett misstag. Ju högre upp vi kommer ju mer tätnar molnen. En tjock dimma från Atlanten sveper in och bäddar in allt i något ogenomträngligt vitt.
   Vi kliver ur bussen vid utsiktspunkten men bara för att konstatera att där finns ingenting att se - absolut noll.   Vi åker ytterligare en bit uppåt. Där på toppen av berget finns militära anläggningar insprängda i berget och en mängd antenner för avlyssning av trafiken ute på Atlanten. Färöarna är med i NATO men inte i EU.
   Innan hemfärden beser vi fiskerianläggningarna vid KollafjØrður där flera stora trålare ligger vid kajerna. Norrmannen i vårt sällskap får pikar av guiden för den dåliga lönsamheten inom laxodlingen, vilket lär bero på att norrmännen dumpat priserna på världsmarknaden.  
  Hemfärden går genom tunneln vid KaldbaksfjØrður och den vackra kustvägen tillbaks till Torshavn.

Färöarna


Färöarna