8 september - Vaknar i god tid, hotell Rica vid Stortorget i Malmö. Efter en bra frukost tar jag tåget över Öresundsbron till Kastrup. SAS-planet avgår punktligt och efter fem timmars flygning i motvind landar vi på Funchals flygplats, 16:00 lokal tid. Efter att ha lämnat in min resväska och ryggsäck i rummet (hotell Paraiso) går jag ner till marinan och kollar morgondagens resa till Desertas-öarna. Allt är okey och jag intar en bättre middag i närheten av piren där en silkeshäger spatserar bland stenarna. Ventura do Mar avseglar i morgon 10:30 från marinan
9 september - När jag promenerar till marinan från Lidokvarteren där dom flesta hotellen ligger ses flockar med enfärgade seglare. Vi är sju personer som ska göra den här 1¹/2 dagars turen till Desertas. Nationaliteterna är: Finland, Tyskland, Ungern, Sverige och naturligtvis Portugal.
   Det dröjer inte länge tills vi ser dom första gulnäbbade lirorna och mer intressant, flera spetsstjärtade petreller. Lite längre ut till havs ser vi dom första atlantpetrellena och på hela resan ut till öarna hade vi ca 20 spetssjärtade- och ungefär lika många atlantpetreller, dessutom sju mindre liror. Vi ser också en val som ligger i ytan och aldrig blir riktigt synlig. Det är troligen en kaskelottval.
  Efter att ha seglat ner mot Bugio där atlantpetrellerna häckar och som är fridlyst, liksom halva Deserta Grande, lägger vi till i bukten strax utanför forskningsstationen. Luis visar blockmarken och en spetsstjärtad petrell nere i stenskravlet. Den är snart redo att lämna boet och bege sig ut till havs. Det här är pelagiska fåglar och oceanen är deras hem.
   Av övriga fåglar var kanariepiplärkan liksom kanariesiskan allmänna. Medelhavstrut och tärnor (fisktärnor) sågs, dock inga rovfåglar. En liten svart ödla, Madeiran wall lizard fanns överallt och dom fick vatten i särskilt uthuggna gropar (i berget), gjorda av vaktpersonalen på ön.
  Det finns  även munksäl på ön, en mycket sällsynt sälart och den är en av anledningarna till varför ön är ett naturskyddsområde. Vi såg inga sälar, men det är inte omöjligt att se dom från klipporna i närheten av forskningsstationen
  Så blir det kväll och vi hämtar maten som doftar så ljuvligt från kajutan. Det blir kyckling och biff. Inte dåligt att få en sådan måltid i den här fantastiska miljön. Språket är engelska, ibland några meningar på min numera dåliga tyska. Vinden är svag; en underbar natt i Desertas lagun. Vi väntar på att dom första oceanlöparna ska flyga in för att mata ungarna i boet som finns i grottorna, direkt i klippväggen.
   Vi sitter uppe till 24:00 men resultatet blir magert, bara en gång hör vi oceanlöparens läte när den anländer från den stora oceanen. Dom gulnäbbade lirorna hörs hela tiden och ses som skuggor nära båten, men ingen kan förklara varför vi bara hör en oceanlöpare. Olika teorier dryftas under natten, en del så tokiga att det lilla sällskapet på fördäck brister ut i skratt.   Kanske flyger flera in senare under natten men då ligger jag redan inrullad i min nyinköpta M..... hydrogen sovsäck på akterdäck under halvmåne och förundras av att stjärnorna är lika som i Sverige.
10 september -  Innan 8:00 börjar folk vakna upp. Vi är sju fågelskådare och två "besättningsmän". Dom flesta har sovit på däcket, men det finns fyra kojer i fören och tre i aktern. Efter en god frukost lättar vi ankar och sätter kurs mot Funchal, Madeiras huvudstad.
   Snart befinner vi oss mitt i en flock av fläckdelfiner. Det är ca 120 delfiner i större och mindre grupper, en hel del ungar som bara är 0,5 meter stora och simmar sida vid sida med dom större djuren. Vi såg också 20 pilotvalar som kan bli sex meter långa. Dom simmade lugnt i ytan och vi hörde tydligt blåsljuden. Av fåglar noteras fyra atlantpetreller, fem spetsstjärtade petreller och utanför Funchals hamn en labb.
   Vädret var fint under hela resan med 25 °C och nästan lika varmt på natten. Måttliga till svaga vindar och turligt nog en hel del moln, vilket på dom här breddgraderna är angenämare än strålande sol.