12 september - På något konstigt sätt har jag fått skoskav av ett par sandaler som aldrig vållat några problem i Sverige. Min teori är att fötterna sväller i det fuktiga varma klimatet. Hur som helst; med dom här problemen är det inte upplagt för någon långvandring. Jag går bort till Europcar och ordnar en del papper, sen stannar jag i Funchal hela dagen.
   Ovanför hamnen ligger Santa Catarina-parken med en liten sjö där knölsvanar glider fram. Härifrån kan man också spana av hamnområdet om man har en tubkikare. Jag gjorde under hela veckan ingen havsfågelskådning från land, men uppe vid Porto Moniz rapporterades ett gott sträck av större lira under veckan.
   Promenerar omkring i Funchal och blir inte speciellt imponerad av staden, kanske beroende på den täta trafiken. Inte heller blomsterprakten är som jag förväntade mej, men det är kanske fel årstid.
13 september - Det har börjat blåsa en måttlig vind och jag hoppas det räcker för att skingra dimmorna uppe på Paúl da Serra. Det visar sig riktigt. Från Ribeira Brava upp till passet Encumeada sjunker bilens temperaturmätare från 19 °C till bara 8 °C. Visst det är låga moln och lite dimma, men det känns som 0m det kommer att lätta. Den här gången är jag utrustad med passande kläder och dessutom matsäck när jag fortsätter resan västerut mot Rabacal.
   Det är lördag morgon och ingen trafik alls - underbart. Det finns inga träd uppe på platån, inga hus heller, bara något slags gräs, eller är det ljung? Vid Rabacal finns en bom som hindrar vidare färd ner till skogsstationen som är utgångspunkt för tre levador. Jag tänker börja med Risco som är 1,3 km lång och slutar med ett 100 meter högt vattenfall. Det är förmodligen den bästa platsen på ön för att se den endemiska madeiraduvan. 
   Parkeringsplatsen ligger 1300 mö h och ner till skogsstationen faller terrängen med 200-300 meter, jag vet inte exakt, men det är ganska jobbigt. Levada do Risco däremot är lättgången och väl framme vid vattenfallet dröjer det inte länge förrän dom första madeiraduvorna visar sej. Det är tre fåglar som sitter i träden som klamrar sig fast i berget till vänster om fallet. Ytterligare sex duvor ses när dom i en liten flock flyger över bergskammen. Nio duvor på 20 minuter, sen väller det in en stor grupp av guidade turister och det är dags att fly fältet. Tilläggas kan att inga av duvorna gav något som helst ljud ifrån sej, men kanske var avståndet för långt (ca 40 m).
   Det fanns oerhört gott om bofinkar och madeirakungsfåglar i skogen liksom koltrastar. Dom enfärgade seglarna utnyttjade stigen ner till skogsstationen som höghastighetsbana i deras födosök och susade förbi mitt ansikte på någon meters håll. Två tornfalkar och en ormvråk.
   Levada dos 25 Fontes är betydligt mer krävande än Risco. Som tur är ser man inte dom väldiga stup som passeras. Det växer lagerurskog i "hangen" som skymmer sikten ner. Vid slutet av levadan öppnar sig ett bergrum, eller en grotta där vattnet sipprar fram ur bergsväggen. Dom 25 vattenfallen.
   Levada 25 Fontes är 2,1 km lång och tog 1tim 10 min enkel väg, så det går inte fort att vandra Madeiras levador, oavsett vad som står i guideböckerna. När jag kommer upp till bilen igen har jag gått i sex timmar, det känns - jag lovar.
   För att gå någon av de mer krävande levadorna anser jag att det krävs en bra grundkondition. Bara måttlig höjdskräck (som jag själv) bra skor, regnskydd, vatten, mat och inga tider att passa. Lycka till!