21 maj - I mörkret 5:30 lämnar vi hotellet och rullar ut mot stäpplandskapet vid Belchite. Vi åker med nervevade rutor och stannar ofta för att lyssna efter dupontlärkans sång. Det gäller att hitta någon som är riktigt i speltagen, då blir det också lättare att se fågeln när ljusförhållandena tillåter. En  blek måne ger stämning åt det allvarligt, stränga landskapet och inga hus eller människor så långt vi kan se.
   Plötsligt har Cristian hittat det vi söker - några dupontlärkor som är på verkligt spelhumör. Det är tre till fyra fåglar som sjunger sin egendomligt vemodiga sång men än är ljuset för svagt för att se något. Vi håller oss hela tiden jämte bilen, på vägen. Alla försök att närma sig lärkan skulle bara resultera i att den lämnade platsen. I den stilla härliga morgonen ligger sången från stäppens övriga lärkor som en ljudkuliss över det karga landskapet. Sakta kommer en bil rullande emot oss. Det visar sig vara två damer från London och dom har verkligen hittat rätt plats - spelplatsen för en av Europas mest sällsynta fåglar.
   I takt med att solen går upp över bergen blir landskapet mer urskiljningsbart och vi ser den första lärkan på ca 40 meters avstånd. Snart kan vi studera dom på bara 20 meters avstånd och det är enligt Cristian ovanligt att få så fina observationer av den här skygga fågeln.
   Annat som gläder den här morgonen är två skatgökar som flyger över oss och slår ner i stäppgräset där dom är svåra att se. Ängshök och brun kärrhök ses liksom både vit- och svartbukig flyghöna.
   På väg tillbaka till hotellet för en välförtjänt frukost ser vi en minervauggla på taket till en ruinliknande stenbyggnad. Tjockfot är allmän och hos en koloni backsvalor har en stensparv funnit sin boplats. Biätare och härfågel ses dagligen.
   På eftermiddagen åker vi via Zaragoza mot SO till Ebro-deltat mellan Barcelona och Valencia. Sällskapet är nu något trötta efter en intensiv dag och inte särskilt intresserade av alla glador som kan ses från bilen. men när frågan ställs om vi ska åka och titta på ett par häckande hökörnar kvicknar alla till och naturligtvis blir det örnarna.
   Nu är vi nära kusten och gulfotad trut, skrattmås, rödnäbbad trut börjar bli allmänna. Men det är ju hökörnarna som vi helst vill se. Efter en tids spanande hittar vi örnparet på toppen av sin bergskam. Det är en gammal häckningsplats för örnen i bergen inte långt från kusten. Mycket nöjda checkar vi in på Delta Hotel i Deltebre där vi ska bo fyra nätter.