22 maj - Dagen börjar med växlande molnighet, 5° C och en inte alltför besvärande vind. Vägen går längs Borgarfjörðurs södra strand och kommer sedan in i älven Hvitas breda dalgång. Nu har man fjällen på avstånd och dom vita topparna gnistrar när solen tittar fram.
   Det första besöksmålet är Reykholt, en liten by öster om Borgarnes som är en av Islands viktigaste historiska platser. Här bodde Snorre Sturluson, 1200-tals författaren, berömd för sina sagor. I den nya kyrkan, som ligger i anslutning till den gamla finns en permanent utställning om skalden och statsmannen. Idag kan man fortfarande se Snorres pool och ingången till den tunnel som ledde till gården där han bodde. Snorre mördades av sina fiender vid 62 års ålder. Framför skolan står hans staty gjord av den norske skulptören Gustav Vigeland. Det var en gåva från Norge som tack för ett av Snorres mest kända verk Heimskringla, en saga om de medeltida kungarna i Norge.
   Jag fortsätter längre in i dalgången, det blir kallare, 2° C, troligen på grund av dom två glaciärerna Langjökull och Ϸorisjökull som ruvar i öster.
   Hraunfossar är ett vackert vattenfall, olikt alla andra fall som jag sett på ön. Ingen hög höjd, inga enorma vattenmassor, men en mängd små fall på en sträcka av en kilometer, som väller ut under ett lavafält och strömmar ner i älven Hvita. Har man tur kan det finnas strömänder här. Strömanden är en liten dykand som i Europa har sin enda hemvist på Island. Ett stenkast uppströms ligger Barnafoss "barnens vattenfall" som enligt legenden fick sitt namn efter att två barn drunknat i vattenmassorna.
   Någon mil längre in i dalen ligger Húsafell med sin lilla kyrka. Här har många islänningar sommarstugor och en "skog" av två meter höga fjällbjörkar, buskar skulle vi väl säga med svenska ögon, breder ut sig runt byn.
   För att slippa åka samma väg tillbaka väljer jag grusvägen, väg 523 på den norra sidan av älven Hvita. Det visar sej fungera om man anpassar farten och inte kommer för långt ut på kanterna. Jag håller utkik efter fjällräv och jaktfalk men ser inga under dom två timmar som behövs för att återkomma till bebodda trakter.
   Eldborg är en 200 meter lång utslocknad vulkan. Den avlånga formen reser sej över dom omgivande lavafälten och kan ses väster om väg 54. Nästan mittemot men öster om vägen finns Gerduberg. En grusväg leder fram till den 1 kilometer långa bergsväggen av hexagonala basaltkolumner.
  Vid bondgården Faskrudarbakki upptäcker jag ett par strömänder på en sten i det strömmande svarta vattnet. Dom är inte lätta att upptäcka trots sin brokiga dräkt, men dom sågs från bilen. Det blev några hyfsade bilder trots att jag vred exponeringskompensationen åt fel håll.
   Jag tar av in på väg 56 för att komma till norra sidan av Snaefellsnes-halvön. Det är en lång stigning med särskilda parkeringsfickor där lastbilar kan lägga på snökedjor vid vinterväglag. Uppe på toppen ligger två större insjöar och i det allt bättre vädret ser jag långt ut över Breiðafjörður med sina tusentals större och mindre öar, en storslagen syn.
   Sen eftermiddag ägnas åt att fotografera det här magnifika landskapet innan jag rullar in på mitt bed & breakfast vid Sudur Bar.

Hraunfossar


Väg 523


Gerduberg


Strömand


Island 2013