|
UTRUSTNING
Vad
är digiscoping?
Genom att fotografera med en digital kompaktkamera
genom en tubkikare kombineras två olika optiska system som inte alls
är byggda för varandra, ändå kan resultatet bli väldigt bra, under rätt
förutsättningar.
Bilden visar Zeiss nyaste tubkikare, Zeiss Victory DiaScope 85T*
FL med Zeiss okular 20-75x LT. Kameran är Canon PowerShot S 95 och
förbindelsen mellan stativet och kameran är Zeiss egen lösning på
problemet adapterar, Zeiss Quick Camera Adapter. Stativet som är mycket
viktigt för att få skarpa bilder är ett kolfiberstativ, som tar upp
vibrationer mycket bra.
Tubkikaren -
Ju större objektivdiameter, desto mer ljus kan
kikaren ta in, vilket ger större möjligheter till hög upplösning och
kontrast. En stor objektivdiameter medger också större
förstoring utan att bilden blir för mörk. Frontlinsen skapar en bild
som okularet förstorar och presenterar för ögat. Okularet låter dej se
dom finaste detaljerna bara om detaljerna finns i bilden som skapas av
objektivet. En stor utträdespupill i kikarens okular har betydelse för
skymmningsseendet, och upplösningen på det man ser.
Dom flesta tubkikare idag har någon form av coating som förhindrar
att ljus reflekteras bort från optiken. En bra antireflexbehandling/coating
släpper in mycket ljus och har stor betydelse för kikarens
bildkvalitet.
Fluoritglasen (HD, FL, ED) m. fl. beteckningar, släpper
igenom mera ljus än vanligt glas och ger en bättre färgåtergivning.
Problemet med s.k. kromatisk aberration som är ett fenomen i alla
längre linssystem, och som visar sej som en gloria kring motivet i
vissa fotograferingssituationer, elimineras till stor del. Ett fluoritglas är mjukare och känsligare än vanligt glas vilket gör att
ett större antal linser än normalt måste kasseras, vilket bidrar till
ett högre pris.
Kort sagt: Dom bästa tubkikarna för digiscoping är dom med stor objektiv- och
okulärdiameter, med coating och fluoritglas. Det är också dom dyraste
tuberna (och dom tyngsta), vilket inte innebär att också billigare
tubkikare kan ge fina bilder.
Kameran - Kameran här avser en digital kompaktkamera med en zoom på 1 -4 x,
det är den kameratyp som är vanligast, och som det finns ett oändligt
antal
olika modeller av. Kameror med större zoomomfång är inte lämpliga, dom
har för stor frontlins. Frontlinsen på kameran ska vara så liten att
den helst ryms inom tubkikarens okulardiameter.
Möjlighet till
fjärrutlösning, eller en självutlösare med kort reaktionstid, (max 2
sek), behövs för att undvika skakningsoskärpa. Trådutlösare behöver
tyvärr som regel någon form av adapter för att kunna användas med en
digital kompaktkamera, men det finns olika lösningar på marknaden.
Minsta möjliga objektivrörelse vid zoomning är bra.
Kameraobjektivet ska vara så nära okularet som möjligt, utan att
beröra det. På min egen kamera fungerar autofokus utmärkt, så fort en
grön ram visas i sökaren är det bara att trycka av -
självutlösaren aktiveras efter en sekund, och tre bilder tas i en
följd, men tubens skärpa
måste dessförinnan ha ställts in noga. Att man snabbt kan skifta från tub-fokusering till fotografering är viktigt, eftersom fåglar har en
benägenhet att röra på sej, och kommer ut ur fokus.
Kamerans blixt ska vara avslagen, och bländarförval låter kameran
ställa in slutartid, som inte bör understiga 1/125 sekund. En snabb slutartid för att undvika skakningsoskärpa är
önskvärd, och kan regleras genom inställning ISO-talet.
Grundinställningen för ISO och vitbalans bör vara auto, två
inställningar mindre att tänka på.
En snabb åtkomst av
exponeringskompensationen är bra, då man i olika
fotograferingssituationer ibland måste justera exponeringen. Vid
fotografering av vita fåglar kan exponeringen behövas justeras med upp
till ett steg, i det här fallet en minskad bländaröppning.
Stativet -
Med dom extrema brännvidder som används i samband med digiscoping
är ett bra stativ och stativhuvud av stor betydelse. Varje vibration
eller skakning kommer att förstärkas på grund av den höga
förstoringen. Själv har jag aldrig mittpelaren uppe. Man kan också
prova med att sänka stativet, skjut ihop stativbenen så mycket som en
någorlunda bekväm ställning medger. Speciellt viktigt vid blåsigt
väder.
Det har sagts att kolfiberstativ har en förmåga att dämpa
vibrationer. Kanske är det så, och jag har aldrig haft problem med
skakningsoskärpa från stativet under dagsljus, vår, sommar eller höst.
Men det är ju klart, att här påverkar också tubens och kamerans
prestanda.
Trä-, metall-, eller kolfiberstativ? Stabiliteten är det
avgörande, inte materialet, och det säger sej självt att ett tungt
stativ är stabilare än ett lätt. Ett bra videohuvud som tillåter en
mjuk panorering i två oberoende riktningar är lika viktigt som
stativet.
Från maj 2013 fotograferar jag
också med Canon EOS 7D och bilder som tagits med den systemkameran har
ett c inom parantes, (c) efter det latinska namnet. Objektivet är
alltid Canon EF 400mm f/5.6L USM, och kameran används utan stativ,
oftast med största (5,6) bländaröppning.
|
