Gornergrat - Efter frukost tar vi bussen mot Täsch där vi byter till tåg som tar oss ända fram till Zermatts bygata. Stora skred som dragit med sig tusentals stenar och block kan ses längs vägen och långt där nere rinner Vispa på sin väg mot Rhone.
   Tåget som ska ta oss 1510 höjdmeter upp till Gornergrat (3130 m) är liksom Pilatus-tåget ett sk kugghjulståg. Till en början är det gran- och lärkträd som på högre höjder blir allt mindre, för att helt försvinna någonstans vid 2000 meter. Vi ser flera vattenfall och täta mattor av röda Alprosor i skogarna. Till en början är sikten begränsad men någonstans kring 2500 meter skingras molnen och snöklädda, mäktiga alptoppar blir synliga. Nu finns det inga träd, bara gräs stenar och block i ett storslaget landskap. Små grupper av vandrare kan ses när dom likt myror stretar sig uppför fjällsidorna.
   I strålande solsken når vi slutmålet Gornergrat och ett otroligt panorama med över 20 toppar på +4000 meter. I Monte Rosa-massivet ligger Schweiz och även Italiens högsta berg Dufourspitze (4634 m). Vid Matterhorns fot ser jag i kikaren Hörnlihütte som är utgångspunkt för toppbestigningar längs Hörnlikammen.
   Två St. Bernhardshundar tar igen sig i skuggan under ett parasoll. Dom jobbar som fotomodeller och måste väl vara några av världens mest fotograferade hundar. En snöfink trippar omkring bland alla människor och tigger mat. Dröjer det för länge flyger den bort längs bergssidan och kommer strax tillbaka med ett knippe insekter i näbben. Den har ungar under taket på stationsbyggnaden.
   Sikten uppe på Gornergrat är fantastisk och dom få molnen ligger under oss. I kikaren ser jag grupper av vandrare som ser ut som små svarta flugor, när dom stretar fram över dom vita vidderna. Det är inte utan att den höga höjden märks och en av damerna i sällskapet blev dålig och tog ensam tåget ner till lägre nivåer. Själv njuter jag en bockwurst med sauerkraut på terrassen tillsammans med flera andra i sällskapet. Det är strålande sol och +3°C,  allt är perfekt och det enda som skulle kunna höja humöret ytterligare vore om en lammgam eller kungsörn kom glidande mot dom vita bergen. Nåja, man kan ju inte få allt!
   Matterhorn står som en solitär omgiven av för dagen snälla moln. Det är lätt att glömma att det berget tagit livet av en massa människor. På dom vita bergssidorna ser jag i kikaren små sällskap som  likt flugor stretar fram i ett majestätiskt landskap. En helikopter är på väg mot Klein Matterhorn där det pågår någon slags byggverksamhet. Byggmaterial hänger i en wire under helikoptern.
   Nya turister kommer med tåget och dom stackars St. Bernhardshundarna väcks ur sin slummer för ett nytt arbetspass som fotoobjekt. Själv tar jag mig ner till Zermatt där jag äter en Big Mac à 62 kronor. Vem har sagt att Schweiz är billigt?