7 juni - Några dagar innan resan fick jag ett mail från flygbolaget Iceland Express. Resan hade blivit tidigarelagd med 30 minuter, dessutom skulle vi först flyga till Köln i Tyskland innan kursen ställdes  mot norr. I stället för en behaglig tre timmars resa är restiden nu över fem timmar. Men det blev ännu värre, för på flygplatsen i Köln blev vi ombedda att ta vårt bagage och vänta på ett anslutande plan som var försenat. När vi sen bordar planet igen visar det sej att tre personer fattas, dom har förirrat sej på den stora flygplatsen. Vi blir sittande i planet ytterligare en timme innan personalen lyckas hitta dom här tre figurerna.
   Så lyfter vi då äntligen mot Island och efter sju timmar från Kastrup går vi in för landning på Leifur Eirikssons Internationella Flygplats mer känt som Keflavik. Jag sitter på en specialbeställd flygstol längst fram vid fönstret och tanken med det är att se något av landet "von oben" och helst glaciärerna. Dessvärre duggregnar det och sikten är mycket begränsad, men att det är ett annorlunda land råder det inget tvivel om.
   Efter att ha hämtat ut hyrbilen, en röd Polo diesel bär det av på den fyrfiliga motorvägen i riktning mot Reykjavik (Rökviken). Det är ett trädlöst landskap genom vidsträckta lavafält bevuxna med grå och gröna mossor, vackert i sin ödslighet. Snart är jag framme vid avtaget mot Grindavik där mitt gästhus väntar. En hög bergsrygg till vänster, och till höger stiger vit rök mot skyn. Det är en av Islands stora turistattraktioner - Den Blå Lagunen.

8 juni - På morgonen 05.30 är temperaturen 7,5 °C och lite mer vind än i går, vilket gör att molnen skingras och det blir en vacker dag med behagliga 15°C på eftermiddagen. I Grindaviks hamn verkar fiskeflottan vara ute till havs. Här finns stora anläggningar för fiskberedning, ett saltfiskmuseum och fina vandringsleder. I hamnen ligger mycket ejder och silltrut av rasen graellsii, rödbenor och småspov.
   Efter hamnen tar jag in på väg 427 mot öster och strax utanför Grindavik finns en stor koloni med silvertärnor.  Ut mot havet i söder breder ett flackt lavalandskap ut sej och i norr svarta berg där snösparvar sjunger och en falk hörs skria, men ses inte. Längre fram i öster stiger en vit rök mot skyn. Det är Krýsuviks geotermiska område. Väl framme vid området finns två små dammar intill vägen som är hem för ett par rödspovar. När en kustlabb passerar går dom till väders och jagar bort inkräktaren. Då man går genom det geotermiska området är det säkrast att följa markerade leder och att inte gå utanför spängerna, jordskorpan kan vara tunn.
   Här väser det ur rykande hålor, bubblar i kokande lerdammar, ångas det från små Gejsrar, läggs ut rökridåer från puttrande, ångande springkällor. Det är ett otroligt spektakel att vandra omkring här i jättarnas leksakslåda.
   Jag kör nu mot norr och stannar till vid Kleifavatn omgivet av snötäckta toppar och fantastiska lavaformationer, ytterligare ett exempel på jättarnas lekhumör. En smal, strid ström rinner ner mot sjön och jag sätter upp tubkikaren för att leta strömänder, en art som bara finns på Island i hela Europa. Längre fram ligger den vackert formade vulkanen Keilir som är ett distinkt landmärke för Reykjanes-halvön. Vägen är ödslig, bara delvis asfalterad, och utan trafik så här tidigt på dagen.
   Vid Hafnarfjörður kommer jag ut på motorvägen och åker mot väster längst ut på halvöns NV-spets, till Gardskagi. Vid den gamla fyrens kvadratiska fot finns det lä för vindarna och jag tillbringar större delen av eftermiddagen här med sjöfågelstudier. Ute på stenarna sitter rader av svarta toppskarvar och i luften svävar tretåig mås, stormfåglar och silvertärnor. I tångbankarna letar ett 20-tal roskarlar tillsammans med småspov, sandlöpare och strandskator efter föda.
   Resan går vidare längs halvöns västra och södra kust på vägar som nu är helt asfalterade. Vid Sandgerði finns stora arealer land inhägnat med fisknät och elstängsel som skydd mot fjällräv och mink. Dom som främst ska skyddas är ejder och silvertärna som här finns i antal som vi aldrig ser i Sverige. På tal om fjällräv så pratade jag med en "local" som jobbade som mekaniker på Keflavik. Han berättade, att om man såg en fjällräv om året här på den sydvästra delen av ön så var det ren tur.

Krýsuvik


Krýsuvik


Vid Kleifavatn


Lavafält - Kleifavatn


Ejder - Gardskagi